[Julkalender 2014] Dag 7

När morgonen gryr är jag, Starzy, den som vaknar före Ceztar. När han vaknar går jag en runda i verkstaden för en observation om hur läget ser ut. Det ser ut som att ytterligare en nisse har inte vaknat från nattens sömn, vilket innebär att förtrollningen är fortfarande aktivt och fler och fler nissar faller i sömnens rike ju närmare julen kommer. Vi måste skynda oss att bryta förtrollningen. Med den vise kaninens ord och våra kunskaper, från böcker vi har läst som också ligger utspridda på bibliotekets golv, ska vi hitta till platsen för att rädda julfirandet. Med packningen med oss och Ceztar är ordentligt varmklätt tar vi oss utanför dörren. Han klättrar uppför på min rygg, jag tittar mot honom och frågar om han är redo. Han nickar till svars. Jag vänder huvudet tillbaka framåt och fokuserar på min flyguppgift, travar lite grann och känner hur Ceztar håller ett stadigt grepp om min hals, och hoppar upp i luften. Jag känner hur jag lyfts upp i luften, och ser hur jag flyger. "Woho", ropar jag. "Det gör du ju", utropade Ceztar. Antagligen hade han ögonen öppna om han svarade så som han gjorde.
- "Vilken utsikt", sade han senare.
- "Jag håller med dig. Det är den här drömmen som jag har velat göra och du anar inte hur många ggr jag har föreställt mig denna fina utsikt från ovan när mina ren vänner är ute med tomtefar", sade jag.
- "Det kan jag faktiskt tänka mig.Var är vi påväg?", undrade Ceztar.
Jag påminde honom om vad den vise kaninen berättade för mig om den hemliga vattenkällan som finns någonstans i Sverige. Det visade sig inte att den ligger i Jämtland, utan det kaninen berättade var att senaste gången någon skulle bryta en förtrollning eller förbannelse skedde det någonstans i Jämtland. Var den nya platsen kommer att ske vet ingen, förutom tomtefar och den vise kaninen. Det är ändå tur att vise kaninens bror inte känner till den. Jag berättade för Ceztar att jag tänkte att vi tar och gör ett besök till Jämtland för att finna den gamla vattenkällan för att se om det finns någon ledtråd om var den nya platsen är någonstans. Förhoppningsvis finns det någon ledtråd som vi kan snappa upp. Annars får vi se vad vi gör.

Från att har flugit från Nordpolen har vi bara skådat hav, hav och åter hav, så ni måste ändå kunna förstå vår glädje när vi såg land. Däremot var det visst inte kusten till Norge eller Sverige, utan södra Grönland. Det upptäckte jag när jag svävade stilla i luften för att se om det var Island eller inte så jag vet var vi är någonstans. Vi fortsätter mot sydost.

Efter några timmars flygning når vi äntligen norra Norge och Sverige. Jag flyger en stund till och bestämmer mig för att landa på en bergstopp i Norge, eftersom jag kände hur Ceztar börjar bli trött och vill vila innan vi fortsätter färden. Han sade det inte rakt ut, men jag förstod att han inte vågar somna för att inte ramla ner ifall han somnar. Jag lyckades hitta en bergsklippa som vi kunde ta en vila på. Så fort jag landade hoppade Ceztar ner från min rygg, lade ner sin packning från hans rygg och lade sig ner för att vila och somnade direkt. Jag bestämde mig att sätta mig ner för vila samtidigt som jag höll vakt på allt möjligt, både mot rovfåglar och människor.

När Ceztar tycks har vilat en ganska lång stund utan att vakna börjar jag nästan bli lite orolig om inte förtrollningen har kommit till honom. Jag puffade med nosen på honom några ggr. Till slut puffade jag på honom med min fot många ggr tills han vaknar. Jag blev så glad att jag lystes upp av glädjen för att se att han vaknar upp från sin sömn.
- "Ceztar, jag blev nästan orolig och trodde du hade somnat in för gott"
- "Gäsp, jag blev bara för trött när vi flög i tystnaden. Dessutom har jag inte sovit gott när jag satt i biblioteket dag in och dag ut för att läsa igenom hur förtrollningen kan brytas", svarade han med en bensträckare.
Jag nickade och berättade för honom att jag äntligen kan pusta ut att Ceztar är oskadd från förtrollningen. Det hade varit svårt för mig att behöva lämna honom på en plats medan jag själv är ute på ett äventyr utan att veta om han kommer att hålla sig vid liv när förtrollningen är upplöst.

mysterious fungus Eftersom Ceztar sov så länge att det börjar redan bli mörkt bestämde jag mig att hämta något att äta så vi kan spara på vår matsäck. Plötsligt hörde jag något som droppade. Det låter som en vattenkälla. Kan det vara möjligt vara den hemliga vattenkällan? Men så blev jag påmind om vad den vise kaninen berättade om att jag kommer att kunna känna av om det är den eller inte, som jag också berättade för Ceztar. Jag fick inte någon speciell känsla, utan hörde bara hur det droppade ... inifrån grottan. Jag tittade på Ceztar, han tittade tillbaka mot mig. Jag frågade om det var okej om jag går in och ser vad det är för något, han nickade och sade att han är här ute och vaktar deras saker. Jag vände blicken in mot grottan, framkallade känslan att få mina horn att lysa så jag kan se i den mörka grottan.

Väl inne i grottan var det inte mycket att se. En grottvägg här och en annan grottvägg där. Plötsligt delade vägen upp sig i två. "Jaha, vilken väg ska jag nu ta?", tänkte jag. När jag tittade mot den högra gången började min näsa plötsligt kittlas som om jag ska nysa. Jag kliade på min nos för att inte nysa i en grotta för det lär eka ända ut till Ceztar. Men det fortsatte att klia tills jag vände huvudet bort från gången, för då slutade det klia. "Hum", tänkte jag. Det blev till slut den högra gången trots allt. Varje ledtråd är viktig! Sniff, sniff! Vad är det som luktar? Det luktar svamp och någonting mer. Jag började gå långsammare i gången tills jag kom till ett liknande grottrum som hade en vattenkälla vid ett hörn, svampar som växte lite hur som helst i utrymmet. Jag gick fram till en svamphög, luktade lite och anade att denna svamp kan vara en giftig art. Jag blickade över till källan som finns i grottrummet, tyckte jag såg något ligga nere i botten men det var verkligen svårt att se med lysen från mina horn och mörkret. Plötsligt när jag blickade upp fick jag syn på något som skulle få många människor att rysa, för längre bort från där jag stod var det en staty som märkligt har lyckats ta sig in hit och framför statyn tyckte jag se en ande som tittade tillbaka mot mig. Jag tittade tillbaka samtidigt som jag backade.
- "Vem är du?", sade anden.
- "Uhm, uuh, jag är bara en ren", stammade jag fram.
- "Vad gör du här? Hur kom ni hit? Är du en av Jultomtens renar? Det här är en otillgänglig plats för människor och djur. Ingen har lyckats ta sig upp utan att klättra sig upp, men den vägen är mycket tuffare än vad det låter", berättade anden.
- "Hur visste du att jag tillhör Jultomten?", frågar jag nyfiket och blev inte längre rädd för denne ande.
- "Så dina renkompisar har inte berättat det för dig", sade han.
- "Berättat om vadå?", undrar jag.
- "Hehe, några av dina renkompisar har besökt denna plats för länge sen. Han eller hon var i nästan samma ålder som dig", berättar han.

Det här var något nytt för mig att ta in. Jag stod i grottmörkret med lysande horn och kom precis på att anden visste nog att jag var en av tomtefars renar på grund av att mina horn kunde lysas upp. Det finns inga vanliga renar, rådjur eller älgar som kan få sina horn att lysa. Jag bestämde mig att lämna denna plats för att låta anden få vila i frid. Så jag bugade för att tacka honom för hans berättelse och vände mig om för att ta mig ut till Ceztar. Då sade anden, "Taaack för beesööket".

Det tog en stund innan jag kom ut igen. När jag kom ut satt Ceztar och dagdrömde med en fin utsikt över skogen.
- "Vad tänker du på?", frågar jag honom.
- "Jisses vad du skräms", hoppar han till och vände sig om.
- "Oj, förlåt, hihi", log jag.
- "Vad gjorde du där inne så länge? Vad hittade du? Var det den hemliga vattenkällan?", frågade han.
- "Nä, det var en annan vattenkälla", började jag berätta.
Sen fortsatte jag att berätta för honom om vem jag träffade där inne, vad han berättade för mig och att han tidigare har också fått ett besök i grottan för länge sedan. Även Ceztar blev förvånad när han fick höra att en annan ren har varit på denna bergsklyfta tidigare att han fick en känsla som jag kunde uppfatta att han är både överraskad men glad på en och samma gång. Efter berättelsen frågade jag om Ceztar kände för sig att lämna bergsplatsen och ta oss vidare mot platsen där den hemliga vattenkällan kan vara. Han nickade, plockade ihop våra saker och hoppade upp på min rygg att jag lyfte så snart flygkänslan återkom.

Vi flög ovanför skogarna i Jämtland medan mörkret klev närmare på dygnet. Jag kom på att jag glömde släcka ner mina horn sen jag lämnade grottan för någon timme sen. Det blev jag påmind om när det blev något mörkt för senhösten är ju här och då blir kvällarna mörkare än vad det är på sommaren. Ceztar fick ett gott skratt när han såg att han lyste i grönt ljus, som påminde om en utomjording som han har sett mycket i filmer hemma vid verkstaden.

Jag börjar flyga lägre och lägre för att hitta en plats för oss att sova inför en ny dag att söka efter vår lösning på vårt sömnproblem som varar över tomteverkstaden precis dagarna före jul. Till sist hittade jag ett vid en sluttning mellan två stora aspträd. Ceztar packade ut sitt täcke som gav värme till oss både, medan väskan fick bli hans kudde och jag lade mig med mina framben över hans ben. Så sade vi godnatt till varandra och sov under bar himmel tills morgonen gryr.

Fortsättning följer ...

Skrevs av -Star-Girl- söndag, 7 december 2014

5 senaste nyheterna

» Storyzine Mars 2015 del 1
» Tänk på ...
» Gott Nytt kinesiskt år 2015
» Månadens spel [.de]
» Kampen mellan Värme och Kyla