[Julkalender 2014] Dag 25

Juldagen, dagen efter julafton. Det är en tidig morgon som jag, Starzy, vaknar. Däremot är det en något annorlunda morgon eftersom jag känner att atmosfären är ... annorlunda. Jag reser mig upp, ser hur renarna fortfarande sover, förutom Altos, som redan är vaken och ligger och vilar på sin bädd.
- "Redan vaken, Starzy?", sade Altos lågt.
- "Mhm", nickar jag.
- "Var ska du någonstans?", frågar han sen.
- "Jag ska undersöka en ting för det känns så annorlunda än andra juldagar", svarar jag.
- "Får jag följa med dig?", frågar han.
- "Kan du flyga?", frågar jag.
- "Skojar du? Kommer du inte ihåg att jag kunde flyga före dig", svarar han med en blink.
- "Jag ville bara kolla med dig, Altos", svarar jag med en blink. "Kom så"
Vi följde mitt spår som mina horn pekar mot. Det ledde till utomhus. Väl ute stängde vi dörren efter oss för att kylan inte ska tränga sig in i stugans verkstad och kyla ner alla nissar, tomtefar och -mor samt renar.

lamp post in forest

Vi gick och gick i snövädret. Det snöar fortfarande, vilket vi blev glada för och hoppades att alla människor som också får snö i landet och byn blir lika glada som vi är. Då kom vi till landsgränsen mellan land och hav. Vi börjar med att sväva upp i luften och flög sedan iväg mot känslan som mina horn känner av idag.

Det ledde till en plats i norra Lappland i Sverige. Vi hamnar vid en grotta. "Är det in dit vi ska?”, frågar Altos. Jag nickar. Sen sätter jag på ljuset på mina horn att Altos utbrast, "Kan du göra det också?". Jag nickar och log mot honom. Inget mer tjafs om det! Vi gick in i grottan. Efter att har gått i grottan en stund kände både jag och Altos att någon mer är i grottan. Altos anar vilda djur, kanske vargar. Med oron i ryggen på oss fortsätter vi att gå tills vi kom till ett litet rum med en lysande blå klot på en pelare. "Vad i hornen är det för något?", utbrast Altos.
- "En magiskt klot skulle jag gissa på", säger jag.
- "Hur hamnade vi här?", frågar han.
- "Det är just detta som mina horn fångade upp", berättar jag för honom.
- "Varför?", undrar Altos.
- "Bra fråga! Det bara kommer", säger jag.
Jag kunde se hur Altos såg mer frågande av mitt svar att han frågade inte mer om det. Jag gick fram och luktade med min nos på denna lysande klot. När min nos var så nära att jag nästan nuddar vid den blev jag påmind om min märkliga dröm. Allt bara dök upp som på film. Jag tittar rakt in i klotet. Altos ställde sig mittemot att jag log eftersom hans bild såg så kul ut när jag såg på honom genom klotet. Plötsligt slutar vi skratta! Klotet lyste något starkare och börjar sväva.
- "Vad gjorde du nu, Starzy?", säger Altos.
- "Ingenting!", svarar jag.
Vi backar lite grann. Klotet svävar i luften tills den stannar en stund innan den flög mot, inte mot Altos, utan mitt håll. Då jag inte befann mig särskilt långt från klotets plats landade den sen i mina horn. När den väl gjorde det fick jag en sådan enorm kraft i mig att jag blev inte bara piggare än pigg, utan kraftigare inom det magiska området.
- "Vad händer?", frågar Altos.
Jag visste inte vad jag skulle svara på hans fråga, för plötsligt fick jag en känsla att jag borde ta mig ut från grottan. Jag gick samma väg som vi kom in med Altos efter mig. När vi kom ut från grottan var vi omringade av fem vargar. De gjorde ingen attack. Det som förvånade oss mest var när de bugade inför oss. Vi, Altos och jag, tittar på varandra och sedan tillbaka på vargarna som reste sig. En varg gick fram till mig, sedan vände vargen mot andra riktningen och de andra vargarna följde med. Vi stod kvar för att se vad vargarna skulle göra. När vargarna var en bit ifrån oss vände samma varg om sig och tittade på mig. Det såg ut som att de väntar på oss, så jag följde med. Men jag hann bara gå ett steg då Altos undrar om han skulle med. "Gör som du vill", svarar jag honom. Altos bestämde sig att följa med mig och se vart vi är påväg.

Efter att har gått en timme börjar vargarna småspringa sig fram, vilket innebär att vi fick trava efter vargarna för att kunna hinna med om vi inte ska tappa bort dem. Efter trav kommer galopp, för vargarna ökade takten i efterhand.

walking in snow weather

Vargarna sprang och sprang, och vi sprang efter. I efterhand sprang vargarna för snabbt att både jag och Altos fick sväva oss fram genom träd och grenar. När skogen tog slut öppnade sig vägen. Längre fram såg vi något som såg ut som ett isslott. Vi blev så överraskade att vi tvärstannade precis utanför skogen att vargarna fick till och med stanna upp och småspringa tillbaka till oss. Vargarna viftade på sina öron som om de vill att vi ska fortsätta och inte vända tillbaka. Jag nickar till dem att vi fortsätter. Precis som tidigare småspringer dem. I efterhand ökade de hastigheten till galopp att om vi inte flög skulle vi har tappat bort dem under vägen.

Ju närmare vi kom, desto mer kunde vi se att det är ett slott av is som tornar upp sig i skyn. Den var stor! Allt var gjort av is.
ice palace entrance Vargarna stannade vid slottsbryggan, vi landar precis bakom dem. När de börjar gå in följde vi efter. Väl inne gick vi igenom en tronhall som var mycket kylig. Tronstolen stod tom, men runt omkring börjar fler vargar att dyka upp i salen. Jag tittar på Altos och han tittar på mig. "Vad kommer att hända härnäst?", tänker jag.

Efter en stund som vi stod och tittade omkring i den kyliga salen dök en kvinnlig person upp. "Jag tycker känner igen henne från någonstans. Har vi sett henne förut?", viskar Altos till mig.
- "Du har rätt! Hon känns bekant på sätt och vis, men var har vi sett henne?", viskar jag tillbaka.
- "Välkomna mina renar till mitt ispalats i Norden", hälsar Smilla.
- "Tack", bugar jag till svars.
- "Tack", bugar Altos. "Är vi dina renar?"
- "Hehe, Altos. Du är så rolig. Det är så jag hälsar till mina speciella besökare", säger Smilla.
- "Jaha", säger Altos och skrattar.
- "Vem är du?", frågar jag.
- "Mitt namn är Smilla och det är jag som är Vinterdrottningen", svarar Smilla.
- "Vilken ära att få träffa er, min drottning", sbugar jag igen.
- "Tackar och vilken ära att få träffa en mycket speciell ren", säger hon.
- "Speciell? På vilket sätt då?", undrar jag.
- "Ja, på vilket sätt då?", undrar Altos också.
Då berättar Smilla för oss om att för tjugo år sen dök det upp en mycket speciell varg som fann ett speciell halsband i naturen som ledde till honom. Ett liknande till klotet som satt på mina horn. Senare fann vargen en iskall, bokstavligt talat, kung som behandlade vargen och hans gelikar som djur. Den speciella vargen blev flockledaren och lyckades störta kungen. Sedan dess har både landet och vargflocken levt sina liv med ett rykte som innebar att landet stod utan kung eller drottning som kunde leda landet att många flyttade till ett nytt land tills en flicka i Sverige blev intresserad av magi. Det var många märkliga drömmar som denna flickan drömde under sina skolår att hon valde att följa sina drömmar. Vid vuxen ålder sökte flickan till naturen, besökte biblioteket så ofta hon kunde för att ta reda mer om myten om den speciella vargen samtidigt som hon hade sina märkliga drömmar i tankar. Under tiden växte en inre kraft hos flickan. Från söder till norr färdades hon till fots. Det tog henne cirka tre år att hitta till den plats som låg i ruiner. En plats som hon ibland såg i sina drömmar, men då var slottet inte i ruiner som det var när flickan anlände till platsen. På tronstolen låg en varg med ett halsband som lyste svagt sken. Från vargen fick flickan veta att det var på denna plats som han störtade en iskall kung som förtjänade att bli jagad från tronen. Men tiden börjar rinna ut för honom, flickan frågade hur han kunde veta det. Vargen bara visste att det börjar nå sitt slut. Efter att vargen hade begravts av flickan på en plats i naturen nära slottet hittade flickan en vargunge undangömt i en korg i slottet. Hon fann vargungen när hon höll på att renovera slottet till ett litet boende, då hon hade tänkt att om hon ska stanna på platsen måste hon har ett tak över huvudet. Denna varg har hon uppfostrat och umgåtts tills idag.

Efter Smillas berättelse undrar vi vem denna flickan kunde vara. Smilla log. Jag tittade på Atlos och han på mig. Sen frågar jag Vinterdrottningen:
- "Är det du som är flickan som har byggt upp detta isslott?", frågar jag förvånat.
- "Det stämmer, kära ren. Jag har länge varit flickan på täppan och byggt upp detta ispalats på sin plats och även ett samhälle som jag styr över med hyggliga skatter", berättar hon för oss.
- "Hur då?", frågar jag och Atlos.
- "Med tid och kraft blev det till slut en palats som ni nu står i", berättar hon.
Vi blev mycket fascinerade av Smillas berättelse, speciellt jag. Eftersom den lysande kulan har en historia som går tillbaka till samma lysande föremål som vargen hittade för tjugo år sen. Plötsligt hör vi ett svischande ljud, ett ljud som låter väl bekant i våra ögon att vi visste redan vem det var, nämligen tomtefar. Det var mycket riktigt tomtefar som rusade in i salens hall.
- "Starzy, Atlos, Smilla och kära Nanuq", ropade tomtefar.
- "Trevligt att mötas igen, morfar", hälsade Smilla.
- "Morfar?!", säger Atlos och jag samtidigt.
- "Hö hö hö, har du inte berättat det för de?", frågar tomtefar.
- "Inte ännu. Jag hade en annan berättelse att berätta för dem", svarar Smilla.
- "Om du kom hit med släden, betyder det att renarna också är här?", undrar Atlos.
- "Självklart", svarar tomtefar.
Det här var något nytt att smälta in för mig och Altos. Vi stod på vår plats i tronsalen helt förvånad över vad som har berättats av Smilla och helt plötsligt kommer tomtefar. När jag tänkte på den lysande föremålet i mina horn undrar jag om det är meningen att jag ska överlämna den till Smilla. Då svarar hon att den är min nu, men att jag kommer att få ett nytt äventyr varje vecka, månad och år som går. Vad det är kunde varken Smilla eller tomtefar veta.

Vad som än väntas hända nu när jag har fått något nytt i mina horn återstår att se, men det jag hoppas på är att det blir mer gott än ont.

God Jul på er allesammans och Gott nytt år!

Skrevs av -Star-Girl- torsdag, 25 december 2014

5 senaste nyheterna

» Storyzine Mars 2015 del 1
» Tänk på ...
» Gott Nytt kinesiskt år 2015
» Månadens spel [.de]
» Kampen mellan Värme och Kyla